På hotell Scandic Winn i Karlstad ringde klockan 07.30 i morse. Dagen före hade jag förutom att ätit lunch med Åsa från Österrikeresan, också övertalat min guide att tidigarelägga avresan med en busslast kineser som i morse skulle 70 mil norrut med destination Hotell Stalheim i Norge.
Allt för att hinna fram till avsparken klockan 20.45.
Det var full fart från start i morse. Inga onödiga stopp förutom när en gnagare höll på att preja bussen av vägen strax innan Arvika. Det var dock en trevlig gnagare och dessutom en gammal kamrat från Shell-tiden i Stockholm som fått syn på bussen och beslutat sig för att stanna 35 kineser och säga hej.
Alltid lika skoj att se dig "Jorma"!
Det blev dock ett snabbt lunchstopp på en kinarestaurang(som det är två gånger om dagen de närmaste två veckorna) i Oslo innan vi drog vidare över Hemsedalfjället och via världens längsta vägtunnel till slut kom fram till Hotell Stalheim 45 minuter innan avspark.
Körtidsreglerna är alltid en bra förklaring om resenärerna tycker det går för fort över fjällen...
Tyskland eller Spanien kändes väl egentligen som det kvittade. Men när jag parkerade min buss bredvid två tyska vid hotellet blev valet självklart. VIVA ESPANÀ!
Väl inne på hotellet var de utsatta stolarna framför tjock-tevén redan upptagna i baren där medelåldern förövrigt låg på 65-70 år.
Skitsamma tänkte jag. Nu ska tyskarna ha stryk!
När sedan Torres chippade in 1-0 och jag jublade och sedan till min förvåning tyskarna framför tv´n log och applåderade artigt blev jag riktigt förbannad. Kunde man inte ens få känna lite skadeglädje? Ett litet jävla scheisse åtminstone!?
Ja,ja! Just nu hissas Aragones och det känns väl hyfsat efter detta EM ändå. Vi var där i två veckor, såg Sveriges tre matcher och hade kanonskoj!
Nu ska vi börja bygga ett nytt lag och om drygt två månader är vi på plats i Tirana för att se Marcus Berg avgöra mot Albanien.
Nu höjer Cassilas pokalen! Nästa EM går i Polen/Ukraina 2012. Då har vi ett nytt lag...!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar