Swansea away

Förberedelserna för Swansea borta var inte stora, dom var faktiskt helt obefintliga. Hursomhelst bestämde vi på kvällen innan att en Saab från Trollhättan skulle plocka upp mig i Stenungsund på tisdagsmorgonen.

Efter att febrilt letande ha hittat mitt pass (det andra som inte är spärrat) hos min mor så drog vi vidare mot Göteborg City Airport i Säve.

Efter att ha blivit av med diverse saker i säkerhetskontrollen hamnade vi tillslut som vanligt i baren där det slank ner lite morgondryck. När vi klev på planet mot London hade vi räknat ihop till ett tiotal grabbar och tjejer som siktade mot Swansea.


På Stansted bestod välkomstkommitén av en kär vapendragare och blåvitsupporter från Stockholm. Vi lämnade resten av gänget och tog själva ett tåg tidigare in mot London för att hinna ordna lite proviant innan resan avresan mot Swansea.

Väl på tåget hittade vi våra platser och fler svenskar strömmade till. Vi var väl ett 20-tal på tåget när det rullade iväg från Paddington station mot Swansea. Resan gick smärtfritt förutom för alla de andra som hade gjort misstaget att hamna i samma vagn som tjugo mer eller mindre salongsberusade gulklädda puckon;-).



Väl framme irrade 18 av oss bort sig direkt på grund av det för dom absolut obegripliga andraspråket i Wales. Jag och Andreas förstod såklart att "Tacsis Gorsaf" betyder Taxi Station så vi drog iväg på stört till vårt Singleton Hotel.

Efter incheckning, koll att vi inte dubbelbokat, en pint, gratulation till bartjejen för graviditeten, snabbdusch, en pint till och en ursäkt till bartjejen för att hon inte var gravid, hoppade vi in i en taxi för en tvåminutersresa till bargatan i Swansea.

Efter att ha dammsugit gatan efter uteställen hamnade vi till slut på ett ställe med kareoke som sedan skulle få konsekvenser på diverse websidor. Ungefär vid detta tillfället så tog sakerna att skriva om slut. Ekwall var där och drog. Allvarligt så har jag aldrigt sett än mer rädd och sliskigare person på länge. Å andra sidan var väl vi ingen vacker syn heller. Men å andra sidan stannade mer eller mindre jordnära personer från svensk media hela kvällen.

Matchdagen började tidigt med ett jävla strul. Min peakjacka hade fått fötter under natten, jag hade en Färjestadsupporters jacka, ingen hade några telefonnummer till varandra och än mindre visste vi var vi bodde. Till slut började det dock klarna och en efter en dök upp på Singleton hotel.

Jag, Skägget och Ola upptäckte en arena 200 meter från hotellet som visade sig vara arenan Swansea hade innan nybyggda Liberty Stadium.

De andra drog mot stan medan vi tre var fast beslutna att ta oss in på den gamla arenan till vilket pris som helst.

Efter att ha knallat runt arenan, försökt planka in, kontaktat armén som höll till på samma område och nekat oss tillträde, försökt planka in igen och upptäckt att det finns något i Wales som heter antivandalfärg och som var förbannat kletig och svart, då gav vi nästan upp. Vi gav definitivt upp när vi insåg att den sista outforskade muren hade fullt av glaskärvor inmurade på kanten för att hindra oss att klättra över:-(.




Jaja, resten av matchdagen fortsatte med en taxitur till St Helens rugby and cricket Stadium för förmatchen mellan supporterlag från Wales och Sverige. Stryk fick vi definitivt och referat finns att läsa här.


Efter matchen fortsatte vi som var smarta nog att inse att en supporterresa inte ska innehålla alltför mycket fysisk aktivitet till puben Cross Keys för lite uppladdning och käk.

Väl där fick vi lite påhälsning av den lokala polisen som hittade en kyckling och en transvestit att ta kort på.

15 minuter före matchstart tog jag och Andreas taxi mot arenan tillsammans med en skotte och hans svenska sambo.

Vi äntrade vår sektion och hann precis in till nationalsångerna som dånade från läktarna. Dånade var väl lite överdrivet eftersom det endast dykt upp 9 000 pers på matchen. Och matchen! Ni som har sett den kommer förmodligen aldrig ta sig till en träningslandskamp på bortaplan igen, åtminstone inte för matchens skull. Vi vann med 1-0 och Elmander fick göra mål på brittisk mark.


Kvällen efter matchen blev lång, väldigt lång......

Allvarligt talat så känns det för tillfället grymt skönt att det är ett reseuppehåll ett tag. Den andra juni är det landskamp i Minsk mot Vitryssland. Oj vad det låter långt borta. Men det kan vara närmare än ni tror;-)